Inför brännnbollscupen så indikerade väderprognoserna på strålande sol och värmerekord i Umeå. Detta tillsammans med en förstärkt tjejsida, ett näst intill skadefritt lag samt en gynnsam lottning gav goda förutsättningar för en underbar helg för Salming. Men det som på förhand såg ut som en enkel pool förvandlades snabbt till någonting väldigt jobbigt...
Direkt när vi såg våra motståndare förstod vi att gruppspelet skulle bli en transportsträcka. Peder valde därför att vila sitt knä för att undvika ytterligare känningar, Anton bjöd på tidernas långsammaste 2-konslöpning med efterföljande bränning och vi kastade ofta lugna kast till Josefin för att bespara henne från ett dopp i den inte allt för inbjudande dammen.
Allting verkade alltså frid och fröjd enda till Johannes skadade sig i en löpning mellan 2:a och 3:e konen, detta skedde för övrigt redan i den första matchen. Efter att Johannes testat hur skadan kändes så insåg han snabbt att det var smartast att vila, skadan verkade allvarlig och de flesta hade nog inte särskillt hög tro på att han skulle kunna spela slutspelet dagen efter.
Matcherna i gruppspelet slutade med vinst med drygt 50p i samtliga matcher, så resultaten var frid och fröjd, men skadeläget var ett stort frågetecken inför lördagens slutspel. Med både Johannes och Peder som två osäkra kort var vi överens om att en duktig reserv behövde kallas in, för vi ville inte gärna gå in i slutspelet med endast 5 skadefria killar. Valet föll ganska snabbt på David Lundberg, som tidigare spelat i seedade laget Traktor MS, eftersom David ändå skulle se oss spela och kunde acceptera att vara reserv så blev det en perfekt lösning för oss.
Med matchstart klockan 12.00 så bestämde vi oss för att samlas redan klockan 11.00, dels för att kunna värma upp bra men även för att scouta våra motståndare som spelade 11.30. Efter några minuters slagande insåg vi att det skulle bli seedningsmatch (32-del) mot Hajjarna (ja, de har ett felstavat lagnamn), så vi förflyttade oss tillbaka till banan vi skulle spela på.
Lottningen vanns efter en lång och utdragen klunsning av My och vi fick således börja ute, detta skulle visa sig bli viktigare än vi på förhand trodde. För de flesta var nog rätt inställda på en enkel och behaglig match, men oj så fel man kan ha ibland. Hajjarna spelade nämligen i princip felfri brännboll i innespelet och slog flertalet markbollar som var omöjliga att fånga, det skulle krävas ett bra innespel från våran sida för att bli seedade i år. En av turneringarnas största skrälla var på väg att ske, men när domaren blåste i pipan så visade det sig att Salming hade vunnit med 1p. Lättnad.
Trots en ytterst medioker match så fanns det ändå ett stort glädjeämne, Johannes kunde spela för fullt!
Nu var vi alltså seedade, även om målet var högre uppsatt så kändes det ändå som att första "skamgränsen" var avklarad, att resterande matcherna skulle spelas med endast 1-slag gynnade även vårt slagstarka lag.
Återkommer med en uppdatering senare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar