Brännbollscupen 2009! (del 2)

16-delen spelades mot REX, ett rätt slagstarkt lag som slog ut oss för två år sedan. Även om vi har gått framåt enormt sedan dess så gick vi ändå in i matchen med en stor respekt för våra motståndare. My vann lottningen igen och vi fick ännu en gång fördelen att börja ute. När REX hade slagit klart hade de åkt på två stycken utebränningar och flertalet bränningar, bland annat tre bränningar när Peder kastade förbi brännaren och Anton var beredd bakom Josefin och brände de som trodde det var fritt fram att springa.

Det kändes nästan avgjort när vi skulle in och slå, men vi fick snabbt erfara att motvinden var jobbigare än vi trodde, det dröjde nämligen inte länge innan även vi åkte på en utebränning - vilket inte hör till vanligheterna. En viss oro spred sig säkert i laget, för det var uppemot 10 minuter kvar av innespelet, så de som trodde att matchen redan var avgjord fick tänka om. Men stärkta av pressen så höjde sig alla och plötsligt var det inga problem att ta sig runt, hissarna satt och vi fick till och med utrymme att slå några markbollar i den jobbiga vinden. Roger fick dock gå in och rädda oss som sista slagare en gång i slutet, men eftersom segern skrevs till klara 75-56 (inte 75-36 som det står på iksu.se), så hade vi vunnit även med ytterligare en utebränning. Detta var nog enda matchen som vi vann tack vare vårt utespel.

I 8-delsfinalen väntade Kom till sekretariatet som varit i 8-del två år i rad men förlorat mot Esox respektive BCZ. Förstärkta av spelare från Gozzi så anade vi att det skulle bli en tuff match, därför var det extra skönt att återigen få börja ute.

På en medvindsbana så spelade Sekretariatet väldigt stabilt och fick då och då in sorkar också, de ledde i halvtid med 9p. Med tanke på att det var medvind, att vi hade slagit oerhört stabilt och att My konstant hade pumpat ut “poängslag” så kändes det ändå som att vi hade matchen under kontroll. Det tog mycket riktigt bara några minuter så var vi i princip ikapp och efter halva tiden så var vi även förbi. Sista 4-5 minuterna så spelade vi mer eller mindre bara av matchen och segern var aldrig hotad, vi var inte ens nästsista slagare någon gång i matchen. Segersiffrorna skrevs till 81-75 och fjolårets kvartsfinalplats var nu återupprepad. Kommentaren från en åskådare på läktaren var “Salming slår sjukt stabilt, jag tror inte de har missat ett slag på hela matchen”.

I kvartsfinalen trodde nog de flesta att vi skulle ställas mot Esox, men eftersom de bara blev tvåa i gruppspelet så fick vi istället möta Storspov, som slagit ut Sehlberg och Fastball på sin väg till kvartsfinalen. Lottningen förlorades och vi började slå.

Vi började matchen med två spelare på första konen och Anton som första slagare, Anton slog ut en perfekt sork och därefter var det Johannes tur att slå. Johannes visade varför han tycker det är så viktigt att slå långt när han i medvinden tryckte ut en boll som seglade förbi Storspovs spelare längst bak och varvningen var ett faktum, ledning med 9-0 på två slagare är precis starten man drömmer om i en kvartsfinal. Resten av innespelet var en ren instruktionsfilm på hur brännboll ska spelas, enorma hissar blandades med perfekt avvägda placeringsslag, ironiskt nog blev vi kallade “brännbollsmördare” av publiken efter vårt felfria innespel. När 12 minuter hade spelats så var ledningen enorma (och ointagliga) 29p!

Storspov insåg att endast 2-3 varvningar skulle kunna göra den här matchen spännande, så de satsade helhjärtat på långa slag mot publiken. En gång var de rätt nära att lyckas, men ett smart agerande av Petter som struntade i lyran och bara fokuserade på att bollen inte skulle rinna ut i publikhavet räddade oss ifrån en varvning. Ganska snabbt gav Storspov upp och en bit in i slagandet blev de också utebrända, segermarginalen blev hela 38p, 93-55.

I och med detta var Salming alltså klar för semifinal dit även Übermensch efter segrar mot Lilla Gruppen, Fama och BCZ tagit sig.

På grund av risken att slag skulle flyga in i publiken så bestämde arrangörerna sig för att flytta semifinalen till en annan bana, det var förmodligen ett väldigt smart drag ur skadesynpunkt för såväl spelare som publik. Matchen började med Übermensch som innelag och de slog oerhört stabilt, de varierade mellan hissar och placeringsslag och undvek även bränningar. När de hade slagit klart ledde de med 9p, ett starkt innespel, men inte på långa vägar avgjort med tanke på det fina innespelet vi hade visat upp tidigare under dagen.

Taktiken innan var att inte spela för snålt, 12 minuter är en lång tid så vi behövde inte plocka igen alla 9 poängen direkt. Vi började strålande och tog sakta men säkert in poäng efter poäng så att deras ledning krympte. Med någon minut kvar så var matchen helt jämn och det var även då den kritiska punkten i matchen uppstod. Übermenschs brännare sträckte ut allt vad han kunde för att nå bollen och lyckades även fånga bollen, någonting han glömde var dock plattan. Domaren, som inte hade ögonen på plattan, visade därför direkt upp att två spelare blivit brända. Innan domaren hade uppfattat våra protester om att brännaren inte hade foten på plattan så hade givetvis brännaren placerat sin fot på plattan i efterhand. Rutinerat men kanske inte så sportsligt och vackert gjort, domarens beslut stod kvar och vi förlorade till sist matchen med 2p.

Det var minst sagt ett snopet sätt att åka ut på, eftersom finalen var så oerhört nära, men samtidigt måste man förstå hur svårt det är som domare att kunna se allt under 24 minuters spel, förhoppningsvis så har vi marginalerna på vår sida nästa gång. Förlusten kändes lite lindrigare när Übermensch var så sympatiska efter matchen, de tyckte att vi var det bättre laget och förtjänade segern men att de hade haft marginalerna med sig.

Finalen vanns av Übermensch mot de levande legenderna BK Rel med 10p, vilket innebar att Salming slutade på en hedrande 3:e plats.

De sammantagna känslorna från helgen var att vi gjorde en strålande turnering efter underbart spel från samtliga spelare. et makalösa vädret och den fina 3:e platsen gjorde dagarna till nästintill perfekta. Jag hoppas och tror att det snöpliga sättet vi åkte på kommer göra oss ännu mer motiverade och starka inför nästa år.

För talangen, kapaciteten och viljan finns där, tyvärr fanns bara inte marginalerna på vår sida i år.

Vinnare av brännbollscupen:
2007 - BK Rel
2008 - Raska Taskar
2009 - Übermensch
2010 - Salming

Brännbollscupen 2009!

Inför brännnbollscupen så indikerade väderprognoserna på strålande sol och värmerekord i Umeå. Detta tillsammans med en förstärkt tjejsida, ett näst intill skadefritt lag samt en gynnsam lottning gav goda förutsättningar för en underbar helg för Salming. Men det som på förhand såg ut som en enkel pool förvandlades snabbt till någonting väldigt jobbigt...


Direkt när vi såg våra motståndare förstod vi att gruppspelet skulle bli en transportsträcka. Peder valde därför att vila sitt knä för att undvika ytterligare känningar, Anton bjöd på tidernas långsammaste 2-konslöpning med efterföljande bränning och vi kastade ofta lugna kast till Josefin för att bespara henne från ett dopp i den inte allt för inbjudande dammen.

Allting verkade alltså frid och fröjd enda till Johannes skadade sig i en löpning mellan 2:a och 3:e konen, detta skedde för övrigt redan i den första matchen. Efter att Johannes testat hur skadan kändes så insåg han snabbt att det var smartast att vila, skadan verkade allvarlig och de flesta hade nog inte särskillt hög tro på att han skulle kunna spela slutspelet dagen efter.

Matcherna i gruppspelet slutade med vinst med drygt 50p i samtliga matcher, så resultaten var frid och fröjd, men skadeläget var ett stort frågetecken inför lördagens slutspel. Med både Johannes och Peder som två osäkra kort var vi överens om att en duktig reserv behövde kallas in, för vi ville inte gärna gå in i slutspelet med endast 5 skadefria killar. Valet föll ganska snabbt på David Lundberg, som tidigare spelat i seedade laget Traktor MS, eftersom David ändå skulle se oss spela och kunde acceptera att vara reserv så blev det en perfekt lösning för oss.

Med matchstart klockan 12.00 så bestämde vi oss för att samlas redan klockan 11.00, dels för att kunna värma upp bra men även för att scouta våra motståndare som spelade 11.30. Efter några minuters slagande insåg vi att det skulle bli seedningsmatch (32-del) mot Hajjarna (ja, de har ett felstavat lagnamn), så vi förflyttade oss tillbaka till banan vi skulle spela på.

Lottningen vanns efter en lång och utdragen klunsning av My och vi fick således börja ute, detta skulle visa sig bli viktigare än vi på förhand trodde. För de flesta var nog rätt inställda på en enkel och behaglig match, men oj så fel man kan ha ibland. Hajjarna spelade nämligen i princip felfri brännboll i innespelet och slog flertalet markbollar som var omöjliga att fånga, det skulle krävas ett bra innespel från våran sida för att bli seedade i år. En av turneringarnas största skrälla var på väg att ske, men när domaren blåste i pipan så visade det sig att Salming hade vunnit med 1p. Lättnad.

Trots en ytterst medioker match så fanns det ändå ett stort glädjeämne, Johannes kunde spela för fullt!

Nu var vi alltså seedade, även om målet var högre uppsatt så kändes det ändå som att första "skamgränsen" var avklarad, att resterande matcherna skulle spelas med endast 1-slag gynnade även vårt slagstarka lag.

Återkommer med en uppdatering senare...